Den första delen såg
jag när vi kom fram till marknaden i staden på ön. Det var en liten stad med inte
så mycket folk som levde där men ändå såg jag några slavar. Det flesta männen
gick klädda i korta och ljusa tunikor medan kvinnorna bar en längre tunika. Men
ett litet antal människor hade på sig togor, och ett ännu mindre antal hade
lite purpur-färg på sina kläder. Jag tänkte att de då måste vara de allra mest
betydelsefulla personerna i staden. På fötterna gick alla klädda i sandaler och
vi stack därför ut mycket i våra annorlunda och moderna kläder.
Som alla städer under
antiken var infrastrukturen välutvecklad och arkitekturen var mycket vacker och
speciell med tempel och en amfiteater, men ändå ganska enkel. De flesta
byggnaderna var enkla, ljusa och låg ganska tätt intill varandra. Mitt i staden
fanns marknaden eller den lilla handelsplatsen där alla kunde sälja sina
hantverk eller byta till sig nya varor. Där såg jag alltså en av delarna som
hade försvunnit när vår tidsmaskin blev plundrad efter kraschen och den lyckades
vi byta till oss. Det var en vacker omgivning. Där uppe på berget kunde jag
dessutom se ända ner till hamnarna.
En stund senare delade
jag, Lovisa, Harald och Sara-Louise upp oss för att snabbare kunna hitta den sista delen. När jag hade vandrat omkring lite längs gatorna i hopp om att få syn
på den eller lite mat fick jag syn på en svingård med ett
värdshus där det såg ut att finnas ganska god mat. Ungefär samtidigt kom Lovisa,
Harald och Sara-Louise som hade tröttnat på att leta efter delarna och bara
vill hitta något att äta, fram till mig. Vi bestämde oss för att gå in på
värdshuset för att se om vi kunde få någon mat där. När vi kom in dit luktade
det härligt av mat och vi lade genast märke till en dräng som halvlåg på marken
ganska nära oss och sjöng lite för sig själv. Han verkade vara full och såg
ganska ovårdad ut med tovigt svart skägg och lite lockigt, tovigt svart hår.
Han kisade mot oss och var också klädd i den typiska korta tunikan som alla på
den tiden bar ovanför det tunna höftskynket som fungerar som underkläder. Det var mycket
folk där, de låg på kuddar och ullplädar på golvet och åt av mat som stod uppdukade på långa bord. Vi fick bara plats hos den fulla drängen så
vi slog oss ner där och märkte att han var halvblind. Det var lite svårt att
uppfatta vad det var han sa, men han berättade att han har förlorat det ena
ögat i ett slagsmål och att han arbetar där på svingården tillsammans med några
andra slavar men att han var en fri man som själv valde att arbeta där. Han
hade en mycket hes röst och han berättade att hans namn var Dekatos. Vi frågade Dekatos om det fanns mat att få på värdshuset, och han reste sig på ostadiga ben och lämnade bordet.
Skrivet av Sara-Louise
Korrekturläst av Lovisa
Källor:
[www] nationalencyklopedin om forntiden och antiken http://www.ne.se/stad/historik/forntiden-och-antiken
2014-04-01
[www] wikipedia om romerska
klädnader http://sv.wikipedia.org/wiki/Romersk_kl%C3%A4dedr%C3%A4kt
2014-04-02
Eyvind Johnson. (1932) "Natten är här." Taget ur
samlingsbok av U. Jansson & M. Levander. (1991) ”Litteraturen antologi 2” .första
upplagan. Almqvist & Wiksell förlag
Allt i denna del kunde lika gärna legat i del 2 istället. Det blir lite för många inlägg och fokus hamnar på fel ställe. Källorna är skrivna i tre olika typsnitt också, sånt kan vara bra att tänka på att ändra när man skriver ner källorna. Är Homeros och Dekatos samma person? Det blir lite mycket berättande i texten, det blev mer som en saga än att någon berättade det.
SvaraRadera