2: Bortkomna

I förra inlägget berättade jag hur jag, Sara-Louise, Harald och Lovisa reste tillbaka i tiden för att rätta till våra resultat från tentaveckan. Tidsretardern lossnade och vi misslyckades med att stanna och vid kraschen blev vi medvetslösa.

Jag öppnade långsamt ögonen. De andra låg fortfarande huller om buller i det lilla utrymmet som utgjorde kabinen. Långsamt började de röra på sig och efter ungefär en kvart var alla på benen, om än ostadiga. Vi hade vaknat upp i en härjad och nästan tom tidsmaskin. Många av de saker som vi tagit med oss var borta. Harald kikade försiktigt på instrumenten.

-         Vi har åkt tillbaka 2700år… sade han osäkert… och antagligen har vi förflyttat oss också, eftersom det är extremt varmt ute, typ 40^oC!

Medan de andra pratade om vart vi kunde vara skyndade jag mig snabbt till utsläppet för att kika hur det såg ut utanför. Marken var torr, vegetationen var låg och väldoftande. Vi hade landat i en backe som sluttade ner mot en stenlagd, smal väg. Runtomkring fanns många kullar eller berg, många täckta med samma vegetation. Ett av bergen var däremot väldigt tätt bebyggt med vackert men enkelt byggda hus. Mellan dessa gick samma typ av väg som fanns här vid oss, bortsett från att det också fanns väldigt många trappsteg på berget. Bortanför detta, fanns det salta havet, vilket man också kunde känna doften av. Jag tog mig tillbaka till de andra.

-          Det finns hus där borta. Kanske kan vi gå dit och skaffa mat, jag är utsvulten, sa jag och i samma ögonblick gav min mage ifrån sig ett ihåligt klagande.

-           Jag tror att jag kan tala för alla när jag säger att jag håller med, jag är jättehungrig, sa Sara-Louise. Det känns som om vi varit väck ett tag.

Haralds ansikte lyste upp

-          Först måste vi se vad som är fel med tidsmaskinen, så att vi kan komma hem. Jag tror att det har varit folk här och plundrat, annars hade inte all mat och de andra sakerna vi hade med oss försvunnit inifrån kabinen.

Vi gled ut genom utsläppet och Harald lutade sig in genom ett hål som skrapats upp på sidan av maskinen. Han kollade också på delar som låg på marken runt omkring och passade in dem i mekanismen.

-          Två delar saknas! Tidretardern är borta, en lång, smal sak. Dessutom är en klotformad del borta, vet inte riktigt vad den gör. Harald såg ursäktande ut, men det var tur för oss att han var teknisk, annars hade vi aldrig kunnat klura ut vad som saknades.

Vi kom överrens om att ta oss in till staden på berget den kortaste vägen, vilket var en ganska lång promenad genom knähög vegetation. På vägen pratade vi om vad för mat vi helst hade ätit, många önskemål var såklart omöjliga att tillfredsställa, eftersom vi befann oss i Antiken, men det gjorde oss i alla fall på gott humör. När vi närmade oss staden nerifrån bergets fot hörde vi höga röster och kände härliga dofter från mat och lite mindre härliga dofter från boskap. Längs med den stenlagda vägen, lite högre upp, stod folk med hantverk, mat och andra saker som de försökte sälja.  Många stirrade på oss, antagligen på grund av våra kläder.  Alla runt omkring oss bar höftskynken eller vävda långbyxor och ulltunikor, alla i neutral färg. Man kan förstå att vi, som kommer i färgglada kläder och jeans i stretchmaterial, måste se väldigt underliga ut i deras ögon.

-          Första prio är maskindelar. Sedan kan vi leta efter mat, ropade Harald över sorlet och spanade ut över människornas marknadsstånd.  

Det tog ett tag för oss att gå igenom marknaden, men vi lyckades i alla fall hitta en av delarna. Det var den klotformade delen, som hade en metallisk glans.  Gubben som sålde den var väldigt stolt över att ha en så fin vara, som han hävdade att han hade gjort för hand. Harald blev tvungen att byta bort sin t-shirt med ”Rolling Stones”-tryck för att få tillbaka den. Det gillade han inte.

   
Skrivet av Lovisa
Korrekturläst av Sara-Louise