1: Resan

Jag gick till fysiklektionen där vi skulle få tillbaka våra slutprov som vi gjorde för två veckor sedan. Vi alla visste att resultaten skulle vara katastrofala. Sara-Louise stod och tittade ner på marken medan Harald satt och glodde ner på sin dataskärm. Dörren öppnades och Lovisa var den första som gick in. Fysikläraren stod med sina papper och spejade ut över klassrummet och hälsade alla god morgon. När alla har satt sig ner började han dela ut den stora pappersbunten med olika bokstäver ifrån F till A. Harald var den första som fick sitt prov, han såg ner på det och såg besviken ut, detsamma var det med Sara-Louise. Själv tänkte jag att det inte skulle gå så dåligt, läraren sa mitt namn och gick till mig. Där var pappret, skrivet med en röd penna fanns det en bokstav som jag inte var nöjd med. Alla som inte blev godkända på det här provet skulle aldrig kunna komma in på en högskola.

Efter lektionen gick Harald fram till mig och kallpratade lite. ”Hade varit nice med att ha en egen tidsmaskin nu”. Jag visste att det fanns företag som hade börjat med att bygga tidmaskiner, det var överallt på nyheterna. Jag svarade:

-          Visst.

-          Lovisa känner en som vet hur man skulle kunna ta sig in på ”Time Labs”.

Han skrattade lite smått medan han sa det. ”Time Labs” var det största företaget inom tidmaskinsbranschen. Självklart var han inte seriös. Jag svarade:

-          Ja, och man kan liksom ta sig in och ”låna” en tidmaskin.

Harald blev lite halv seriös och rynkade ögonbrunen och kollade på mig och sa ”kanske”. Jag sa att jag behövde gå på nästa lektion. Harald sa att han var seriös, och att Lovisa känner en som vet hur man tar sig in utan att bli upptäckt. Jag frågade honom om det var fler som hängde på, Harald svarade:

-          Sara-Louise, hon planerar och fixar grejer. Jag har hand om all utrusning och Lovisa skaffar information. Vi behöver en som kan offra sig om allt går fel.

-          VA!

-          Nej! En som kan distrahera vakterna.

Jag tänkte efter och sa att jag var med. Efter skolan följde jag med Harald och han förklarade mig hur allt skulle gå till. Planen verkade enkel, han sa att ingenting kan gå fel.

-          Nu börjar det bli mörkt, sa Harald. Det knackade på dörren och jag gick och öppnade den, Sara-Louise stod där med en blå sportbag som förmodligen inte innehöll kläder.

-          Ska vi gå? sa Sara-Louise, Harald sa ja och gick till dörren. Jag följde efter dem tills att vi kom till ett staket där Lovisa väntade på oss.

-          Ska vi börja? frågade Lovisa medan Sara-Louise öppnade väskan och tog fram en röd plåtsax. Sara började klippa upp staketet, och när hon var färdig skulle jag distrahera vakterna så att Harald kunde springa in. Harald klättrade upp för en brandstege medan Sara tog fram ett armborst. Armborstet var laddat med en vass pil, Sara-Louise siktade mot övervakningskameran som var riktad mot entrén där tidsmaskinen var enligt Lovisa. Jag såg att Harald gav tecken att inga vakter var i närheten och Sara-Louise sköt. Pilen träffade kameran. Nu kunde alla springa fram till dörren. Lovisa öppnade dörren med hjälp av en dyrk. När dörren var öppen såg man tidsmakinen, en vit box med en kontrollpanel i mitten i form av en kupol. Harald öppnade dörren till den och alla fyra gick in. Det fanns inga ställen att sitta på. Harald ställde in tiden och startade den och plötsligt såg man att en stor ljusblå virvel omringade tidsmaskinen.

-          Vi hörde ett klick och allt blev svart…

Skrivet av Harald

Korrekturläst av Sara-Louise och Lovisa