3: Dekatos

Den första delen såg jag när vi kom fram till marknaden i staden på ön. Det var en liten stad med inte så mycket folk som levde där men ändå såg jag några slavar. Det flesta männen gick klädda i korta och ljusa tunikor medan kvinnorna bar en längre tunika. Men ett litet antal människor hade på sig togor, och ett ännu mindre antal hade lite purpur-färg på sina kläder. Jag tänkte att de då måste vara de allra mest betydelsefulla personerna i staden. På fötterna gick alla klädda i sandaler och vi stack därför ut mycket i våra annorlunda och moderna kläder.

Som alla städer under antiken var infrastrukturen välutvecklad och arkitekturen var mycket vacker och speciell med tempel och en amfiteater, men ändå ganska enkel. De flesta byggnaderna var enkla, ljusa och låg ganska tätt intill varandra. Mitt i staden fanns marknaden eller den lilla handelsplatsen där alla kunde sälja sina hantverk eller byta till sig nya varor. Där såg jag alltså en av delarna som hade försvunnit när vår tidsmaskin blev plundrad efter kraschen och den lyckades vi byta till oss. Det var en vacker omgivning. Där uppe på berget kunde jag dessutom se ända ner till hamnarna.

En stund senare delade jag, Lovisa, Harald och Sara-Louise upp oss för att snabbare kunna hitta den sista delen. När jag hade vandrat omkring lite längs gatorna i hopp om att få syn på den eller lite mat fick jag syn på en svingård med ett värdshus där det såg ut att finnas ganska god mat. Ungefär samtidigt kom Lovisa, Harald och Sara-Louise som hade tröttnat på att leta efter delarna och bara vill hitta något att äta, fram till mig. Vi bestämde oss för att gå in på värdshuset för att se om vi kunde få någon mat där. När vi kom in dit luktade det härligt av mat och vi lade genast märke till en dräng som halvlåg på marken ganska nära oss och sjöng lite för sig själv. Han verkade vara full och såg ganska ovårdad ut med tovigt svart skägg och lite lockigt, tovigt svart hår. Han kisade mot oss och var också klädd i den typiska korta tunikan som alla på den tiden bar ovanför det tunna höftskynket som fungerar som underkläder.  Det var mycket folk där, de låg på kuddar och ullplädar på golvet och åt av mat som stod uppdukade på långa bord. Vi fick bara plats hos den fulla drängen så vi slog oss ner där och märkte att han var halvblind. Det var lite svårt att uppfatta vad det var han sa, men han berättade att han har förlorat det ena ögat i ett slagsmål och att han arbetar där på svingården tillsammans med några andra slavar men att han var en fri man som själv valde att arbeta där. Han hade en mycket hes röst och han berättade att hans namn var Dekatos. Vi frågade Dekatos om det fanns mat att få på värdshuset, och han reste sig på ostadiga ben och lämnade bordet.

 Skrivet av Sara-Louise

Korrekturläst av Lovisa

Källor:

[www] nationalencyklopedin om forntiden och antiken http://www.ne.se/stad/historik/forntiden-och-antiken 2014-04-01

[www] wikipedia om romerska klädnader  http://sv.wikipedia.org/wiki/Romersk_kl%C3%A4dedr%C3%A4kt 2014-04-02

Eyvind Johnson. (1932) "Natten är här." Taget ur samlingsbok av U. Jansson & M. Levander. (1991) ”Litteraturen antologi 2” .första upplagan. Almqvist & Wiksell förlag

2: Bortkomna

I förra inlägget berättade jag hur jag, Sara-Louise, Harald och Lovisa reste tillbaka i tiden för att rätta till våra resultat från tentaveckan. Tidsretardern lossnade och vi misslyckades med att stanna och vid kraschen blev vi medvetslösa.

Jag öppnade långsamt ögonen. De andra låg fortfarande huller om buller i det lilla utrymmet som utgjorde kabinen. Långsamt började de röra på sig och efter ungefär en kvart var alla på benen, om än ostadiga. Vi hade vaknat upp i en härjad och nästan tom tidsmaskin. Många av de saker som vi tagit med oss var borta. Harald kikade försiktigt på instrumenten.

-         Vi har åkt tillbaka 2700år… sade han osäkert… och antagligen har vi förflyttat oss också, eftersom det är extremt varmt ute, typ 40^oC!

Medan de andra pratade om vart vi kunde vara skyndade jag mig snabbt till utsläppet för att kika hur det såg ut utanför. Marken var torr, vegetationen var låg och väldoftande. Vi hade landat i en backe som sluttade ner mot en stenlagd, smal väg. Runtomkring fanns många kullar eller berg, många täckta med samma vegetation. Ett av bergen var däremot väldigt tätt bebyggt med vackert men enkelt byggda hus. Mellan dessa gick samma typ av väg som fanns här vid oss, bortsett från att det också fanns väldigt många trappsteg på berget. Bortanför detta, fanns det salta havet, vilket man också kunde känna doften av. Jag tog mig tillbaka till de andra.

-          Det finns hus där borta. Kanske kan vi gå dit och skaffa mat, jag är utsvulten, sa jag och i samma ögonblick gav min mage ifrån sig ett ihåligt klagande.

-           Jag tror att jag kan tala för alla när jag säger att jag håller med, jag är jättehungrig, sa Sara-Louise. Det känns som om vi varit väck ett tag.

Haralds ansikte lyste upp

-          Först måste vi se vad som är fel med tidsmaskinen, så att vi kan komma hem. Jag tror att det har varit folk här och plundrat, annars hade inte all mat och de andra sakerna vi hade med oss försvunnit inifrån kabinen.

Vi gled ut genom utsläppet och Harald lutade sig in genom ett hål som skrapats upp på sidan av maskinen. Han kollade också på delar som låg på marken runt omkring och passade in dem i mekanismen.

-          Två delar saknas! Tidretardern är borta, en lång, smal sak. Dessutom är en klotformad del borta, vet inte riktigt vad den gör. Harald såg ursäktande ut, men det var tur för oss att han var teknisk, annars hade vi aldrig kunnat klura ut vad som saknades.

Vi kom överrens om att ta oss in till staden på berget den kortaste vägen, vilket var en ganska lång promenad genom knähög vegetation. På vägen pratade vi om vad för mat vi helst hade ätit, många önskemål var såklart omöjliga att tillfredsställa, eftersom vi befann oss i Antiken, men det gjorde oss i alla fall på gott humör. När vi närmade oss staden nerifrån bergets fot hörde vi höga röster och kände härliga dofter från mat och lite mindre härliga dofter från boskap. Längs med den stenlagda vägen, lite högre upp, stod folk med hantverk, mat och andra saker som de försökte sälja.  Många stirrade på oss, antagligen på grund av våra kläder.  Alla runt omkring oss bar höftskynken eller vävda långbyxor och ulltunikor, alla i neutral färg. Man kan förstå att vi, som kommer i färgglada kläder och jeans i stretchmaterial, måste se väldigt underliga ut i deras ögon.

-          Första prio är maskindelar. Sedan kan vi leta efter mat, ropade Harald över sorlet och spanade ut över människornas marknadsstånd.  

Det tog ett tag för oss att gå igenom marknaden, men vi lyckades i alla fall hitta en av delarna. Det var den klotformade delen, som hade en metallisk glans.  Gubben som sålde den var väldigt stolt över att ha en så fin vara, som han hävdade att han hade gjort för hand. Harald blev tvungen att byta bort sin t-shirt med ”Rolling Stones”-tryck för att få tillbaka den. Det gillade han inte.

   
Skrivet av Lovisa
Korrekturläst av Sara-Louise

1: Resan

Jag gick till fysiklektionen där vi skulle få tillbaka våra slutprov som vi gjorde för två veckor sedan. Vi alla visste att resultaten skulle vara katastrofala. Sara-Louise stod och tittade ner på marken medan Harald satt och glodde ner på sin dataskärm. Dörren öppnades och Lovisa var den första som gick in. Fysikläraren stod med sina papper och spejade ut över klassrummet och hälsade alla god morgon. När alla har satt sig ner började han dela ut den stora pappersbunten med olika bokstäver ifrån F till A. Harald var den första som fick sitt prov, han såg ner på det och såg besviken ut, detsamma var det med Sara-Louise. Själv tänkte jag att det inte skulle gå så dåligt, läraren sa mitt namn och gick till mig. Där var pappret, skrivet med en röd penna fanns det en bokstav som jag inte var nöjd med. Alla som inte blev godkända på det här provet skulle aldrig kunna komma in på en högskola.

Efter lektionen gick Harald fram till mig och kallpratade lite. ”Hade varit nice med att ha en egen tidsmaskin nu”. Jag visste att det fanns företag som hade börjat med att bygga tidmaskiner, det var överallt på nyheterna. Jag svarade:

-          Visst.

-          Lovisa känner en som vet hur man skulle kunna ta sig in på ”Time Labs”.

Han skrattade lite smått medan han sa det. ”Time Labs” var det största företaget inom tidmaskinsbranschen. Självklart var han inte seriös. Jag svarade:

-          Ja, och man kan liksom ta sig in och ”låna” en tidmaskin.

Harald blev lite halv seriös och rynkade ögonbrunen och kollade på mig och sa ”kanske”. Jag sa att jag behövde gå på nästa lektion. Harald sa att han var seriös, och att Lovisa känner en som vet hur man tar sig in utan att bli upptäckt. Jag frågade honom om det var fler som hängde på, Harald svarade:

-          Sara-Louise, hon planerar och fixar grejer. Jag har hand om all utrusning och Lovisa skaffar information. Vi behöver en som kan offra sig om allt går fel.

-          VA!

-          Nej! En som kan distrahera vakterna.

Jag tänkte efter och sa att jag var med. Efter skolan följde jag med Harald och han förklarade mig hur allt skulle gå till. Planen verkade enkel, han sa att ingenting kan gå fel.

-          Nu börjar det bli mörkt, sa Harald. Det knackade på dörren och jag gick och öppnade den, Sara-Louise stod där med en blå sportbag som förmodligen inte innehöll kläder.

-          Ska vi gå? sa Sara-Louise, Harald sa ja och gick till dörren. Jag följde efter dem tills att vi kom till ett staket där Lovisa väntade på oss.

-          Ska vi börja? frågade Lovisa medan Sara-Louise öppnade väskan och tog fram en röd plåtsax. Sara började klippa upp staketet, och när hon var färdig skulle jag distrahera vakterna så att Harald kunde springa in. Harald klättrade upp för en brandstege medan Sara tog fram ett armborst. Armborstet var laddat med en vass pil, Sara-Louise siktade mot övervakningskameran som var riktad mot entrén där tidsmaskinen var enligt Lovisa. Jag såg att Harald gav tecken att inga vakter var i närheten och Sara-Louise sköt. Pilen träffade kameran. Nu kunde alla springa fram till dörren. Lovisa öppnade dörren med hjälp av en dyrk. När dörren var öppen såg man tidsmakinen, en vit box med en kontrollpanel i mitten i form av en kupol. Harald öppnade dörren till den och alla fyra gick in. Det fanns inga ställen att sitta på. Harald ställde in tiden och startade den och plötsligt såg man att en stor ljusblå virvel omringade tidsmaskinen.

-          Vi hörde ett klick och allt blev svart…

Skrivet av Harald

Korrekturläst av Sara-Louise och Lovisa