Tillbaka i vår egen tid kan vi se tillbaka på resan med
glada minnen. .Att få sitta på samma pläd som Homeros och höra hans verser
genom sorlet av andra röster var verkligen en upplevelse för sig.
Men när vi sätter ner våra fötter på samma välkända jord
igen kan vi ändå tänka oss att det är på samma jord och på samma himmel vi såg
stjärnorna den kvällen. De känns mycket mindre som sagor nu, berättelserna om
Homeros och hans runtresande berättelser. Att vi dessutom bidrog till att vår
tid får uppleva hans tid genom de bevarade skrifter som finns – som inte hade
blivit till utan pennan vi gav Homeros- känns underbart.
På resan lärde vi oss hur den antika moralen spelade stor
roll i Homeros berättelse. Man skulle lära sig att tillbe gudarna och inte
drabbas av hybris. Man ska göra sin plikt och inte skända sina föräldrars namn.
Vi fick också höra och lära oss om hexamatern, den diktform Homeros och andra
antika berättare använde.
Det som gör Homeros unik är att han inte alltid
tillskrivs författarskapet av Illiaden och Odyssén. Berättelserna misstänks ha
vandrat från mun till mun, och kastar in åhöraren rakt in i smeten av
händelser.
- En sak jag tänkte på när Homeros berättade var
att han sa ” den mannamördande Hektor”. Man berättar vad som hänt eller
vad som kommer hända genom att tillskriva personen en egenskap eller handling. Lovisa
kollade på de andra och fortsatte:
- Det tror jag är en återkommande
sak, han skulle nog exempelvis sagt ”Den snabbfotade Akhilleus” eller ”den
sköna Helena”. Det var vanligt att man använder stående epitet för att komma ihåg hur berättelsen fortsätter. Formuleringar som återkommer.
- Några delar i texten tycker jag speciellt visar
på det som är typiskt för antiken., sa Sara-Louise och fortsatte:
- Bl.a. citatet ”Hektor lyfte genast av sig
hjälmen och satte ned den på marken i all dess glans, tog sonen i famnen,
kysste honom ömt och gungade honom på armen, i det bad han en bön till Zeus och
övriga gudar: …”, det tycker jag visar på hur viktig och vanlig tron på gudarna
var då. Även citatet ”Jag har fått lära mig att alltid kämpa i trojanernas
främsta linje och värja min faders rykte såväl som mitt eget.” visar på att det
också handlar mycket om plikten och ätten, att man gör sin plikt och värnar om
familjens namn och rykte.
- Ja, sa Lovisa, men det framgår också i ”
och det må heta bland folk: ’ Han är mycket bättre än fadern!’ när han kommer
från kriget med blodbestänkta troféer från en ovän han dräpt och gläder sin
moder i hjärtat!”. Här visar Hektor att han vill att hans son ska värna om
familjens namn, göra familjen stolt. Men det är ju lite kusligt också, att de
ser det som ett gott ting och något att vara stolt över, när sonen kommer hem
och ha dräpt någon! Det kan väl också tänkas vara gammalmodigt.
- Jag undrade lite själv hur jag värderar saker
och ting och hur vi tänker på vår tidsålder. Vi är ju mer sekulariserade i vår
tid. Många har ifrågasatt om det verkligen finns gudar överhuvudtaget. Antikens
litteratur verkar ha äran som en viktig del i människors värderingar, att värna
om familjens namn. Idag så har familjen ett minde inflytande på de beslut som
man fattar. Mina föräldrar hade inte ens något inflytande över vilket
gymnasieprogram jag skulle gå! På antiken verkar det som att ens familjs rykte
var mycket viktigare än deras hälsa och välmående som vi bryr oss mer om idag.
Om någon hade varit i Hektors situation idag skulle en del välja att stanna,
och ta hand om familjen istället för att gå ut i strid.
Med Antikens moraliska läxor kan vi nu förstå att det
kanske inte var en så bra idé att försöka ta oss tillbaka till en tid vi redan
passerat. Vi kom ju aldrig tillbaka för att rätta till våra betyg, och det är
bara oss själva vi kan skylla för dem.
Skrivet gemensamt av
Sara-Louise, Harald och Lovisa
Korrekturläst gemensamt.
Vi ser många skillnader, men den vi anser vara viktigast att kommentera är att under antiken så skrevs det om flera gudar medan man under medeltiden övergick till en monoteistisk tro där det istället skrevs om en gud och en tro.
SvaraRaderaDen likhet vi kan se är att man just skrev om tro och religion. Sedan tycker vi även att sättet man skriver på, med överdådighet och pampighet, är liknande i de bägge epokerna. Ytterligare en likhet var att bägge författarna använde sig av versmått. Homeros använde hexameter och Dante använde terzin.
Vi tycker att ni har gjort en snygg blogg med välskrivna texter. Dock hade ni en svårläst text att analysera, men det kan inte ni hjälpa. Det var intressant att följa er resa!
Det finns lite slarvfel i början av texten, inga större fel dock. Det kanske var lite överflödigt med text i bloggen och kanske lite dåligt strukturerat.
SvaraRadera”Det som gör Homeros unik är att han inte alltid tillskrivs författarskapet av Illiaden och Odyssén”. Meningen är lite svår att förstå. Annars är texten välskriven och välformulerad, bloggen var också rolig att läsa och spännande att följa <3
Skillnaderna mellan antiken och upplysningen är självklart många, under upplysningstiden förespråkades förnuft och vetenskap och det var detta som berördes i litteraturen. Under antiken, som inträffade flera tusen år tidigare och under en väldigt lång period, var inte nedskrivna texter vanliga men de som skrevs ner var ofta tidigare berättade i form av sagor under en lång tid. Antikens berättelser och sagor handlade mycket om gudar och tro vilket var helt bortblåst under upplysningstiden där kyrkan och den religiösa makten ifrågasattes och kritiserades för kränkning av den fria människan.
SvaraRaderaDen mest relevanta skillnaden mellan de två texterna är den vetenskapliga aspekten, under upplysningen skrev man på ett informativt sätt och avsikten var inte främst att roa utan att väcka en tanke och reaktion – i alla fall var detta Swifts avsikt med ”Ett anspråkslöst förslag” som handlar om ett förslag på hur man kan lösa den rådande hungersnöden och Swift föreslår då att man ska sälja och sina nyfödda barn som ett köttstycke på matmarknaden och på så vis få pengar. Under antiken var inte analysdelen lika stor utan här berättades och skrevs historierna ner för att roa men också till viss del informera och bevara äldre historia. En stor skillnad mellan texterna är sättet som författarna skrev på, Swifts ”Ett anspråkslöst förslag” är formellt skriven och drypande av ironi medan Homeros text är en nerskriven berättelse. Swifts text är en argumenterande artikel medan Homeros berättelser är nedskrivna i form av sagor i princip. Swift försöker alltså väcka en reaktion med sin text medan vi uppfattar det som att Homeros inte har i avsikt att förändra någonting utan vill behålla gamla värderingar utan att kritisera gudar och andra överheter och bara får berätta sina historier. Historierna handlar om episka slag och moraliska dilemma, under antiken använde sig folket av teater och satyrspel för att framföra sin samhällskritik – vilket kan liknas med Swifts sätt att framföra sina åsikter och tankar genom att kamouflera dem med ironi för att inte kunna bli bestraffad.
Ni berättade och framförde er text på ett intressant sätt och er sammanfattning av resan var bra. / Upplysningsgruppen
Ni har skrivit en jätte intressant och spännande historia. Det var intressant att läsa speciellt när jag dyker upp i texten! Vem är jag egentligen? Detta fångar intresse för att läsa vidare och man vill ta reda på vem jag är!
SvaraRaderaDet är bra att ni tog upp hur staden och människorna såg ut. Detta ger en överblick över de antika städerna och vardagen.
Dock tyckte vi att ni kunde ha haft ett liknande sätt när ni skrev som t.ex. samma textstorlek. I första inlägget tyckte vi också att dialogerna kunde markerats på ett bättre sätt, i en ny rad osv.
Bra med sammanfattning i sista inlägget för att det är ganska svårt att komma ihåg allt man har läst.
Detta som skiljer antiken och medeltiden i norden är nog mest att under antiken allting föds på nytt. Författarna skapar historier som handlar mycket om gudar och tron. Medeltiden i norden är en mörk tid. Människorna och framförallt författarna orkar inte att skapa och skriva historier. Det var framförallt kyrkomän som kunde läsa och skriva. Medeltiden är en tid under en djup depression jämfört med antiken.
Mycket bra inledning som var intresseväckande och lättläst. Texten följer en röd tråd vilket gör det enkelt att hänga med. Språket var delvis humoristiskt vilket gjorde det roligare att läsa och texten innehöll mycket bra och detaljerade miljöbeskrivningar. Bra sammanfattning av Homeros verk och det var en kul idé med att introducera pennan för Homeros.
SvaraRaderaLikheterna mellan antiken och romantiken som litterär epok är att man värderar gudarna mycket. Budskapet är ungefär detsamma, att man inte ska utmana gudarna i en för allt stor utsträckning. Allt berättades muntligt under antiken och det berättades mycket muntligt under romantiken också genom folksagor. Men en stor skillnad är att Homeros texter är skrivna i hexameter och Shelleys texter hade en enklare struktur, vilket beror på att man inte behövde berätta hela historian muntligt utantill eftersom att boktryckarkonsten redan hade etablerat sig i samhället. Både Homeros och Shelley beskrev miljön detaljerat men Shelley använde sig mer av naturen än Homeros. Epokerna är lite av motsatserna på ett sätt då antiken förespråkar vikten av plikt och ära, medan romantiken försespråkar känslor och drömmar.
Det var en bra avslutning där ni knöt ihop säcken smidigt och upprepade vad ni hade sagt.
Det som ni skulle kunna tänka på för att göra texten bättre är att vara tydligare med berättarperspektivet. Det var lite krångligt att hänga med ibland, som läsare uppfattade man det som att det var fyra personer som gjorde tidsresan ena stunden, medan andra stunden var det tre personer, ibland var det en allvetande berättare och ibland från en enskild individs perspektiv.
/ romantiken 2